Resilience and Resilience Assessments – an introduction

Resilience and Resilience Assessments – an introduction

The word resilience is being used quite frequently nowadays. You hear it in the media, you read it in debate articles and in scientific journals. It often brought up as a goal of development aid focusing on climate adaptation, politicians talk about it. With me having said before that the transition movement needs truthful communication, I thought it was a good idea to give a brief introduction to what resilience means. A version in Swedish follows below. En version på svenska kommer efter det engelska inlägget.

“Ecosystem resilience is the capacity of an ecosystem to tolerate disturbance without collapsing into a qualitatively different state that is controlled by a different set of processes. A resilient ecosystem can withstand shocks and rebuild itself when necessary. Resilience in social systems has the added capacity of humans to anticipate and plan for the future. Humans are part of the natural world. We depend on ecological systems for our survival and we continuously impact the ecosystems in which we live from the local to global scale. Resilience is a property of these linked social-ecological systems (SES)”[1]

This basically means that a resilient system can survive through times of stress and external threats. Resilience thinking acknowledges that social systems and ecological systems are deeply interconnected and this must never be forgotten. What happens in one system will have effects in the other. A resilient system has the ability to bounce back after being exposed to stress and pressures, and it also has the ability to develop in innovative ways, in order to ensure future resilience. A resilient system will not cause humans or animals to leave the system after exposure to stress.

Bangladesh is a low-lying country covered of rivers and small waterways. The country is already bearing the brunt of climate change and it sure as will continue to do so. Some parts of the country are more flood prone than others, and even though floods are part of the area’s history, climate change has floods of different magnitudes in store for Bangladesh. One adaptation strategy that is being employed in parts of Bangladesh is the transition from chicken rearing to keeping ducks instead. When the annual monsoon hits, the ducks survive (fairly skilled swimmers) and the people still have their livelihoods. The ducks are a source of income and a source of protein alike, and this adaptation strategy has helped to increase local resilience. Sometimes it is the small measures that does it.

Stockholm Resilience Centre is a part of the international network Resilience Alliance, which has published a handbook on Resilience Assessments. This is a tool for determining the resilience of a system as well as identifying the strategies needed to increase resilience. The tool involves a process of determining what system we want to be resilient, from what we want that very system to be resilient to, what the potential effects of the identified threat means in the context, and finally how existing strategies can be employed for improving resilience. A resilience assessment is typically a participatory process in which relevant stakeholders’ knowledge and competence constitute the basis of work.

Resilience of what? –> Resilience to what? –> So what? –> Now what?

Initiatives and decisions to accelerate transition to a sustainable, low-carbon society, are well advised to apply resilience thinking. We can never forget how the systems are interconnected and any decision must be evaluated in relation to its impact on other systems. Resilience assessments are a useful tool that incorporates the three pillars of sustainable development: the ecological pillar, the social pillar, and the economic pillar. If we do not aim for resilient systems, we are likely to fail time and again.

This short blogpost does not do justice to this interesting and complex topic, but consider it a brief introduction. Visit the Resilience Alliance website for more information.

Resiliens och resiliensanalys

Begreppet resiliens florerar en hel del i samtal och diskussioner kring klimat och miljöfrågor. Utvecklingsbistånd stödjer lokala initiativ för att stärka resiliens mot klimatförändringar, media använder sig av ordet, gräsrotsinitiativ talar om det. Jag tänkte att jag skulle försöka förklara vad resiliens innebär och varför det används idag. Som citizen blogger i Stockholm är sannolikheten stor att jag kommer att nämna resiliens framöver.

”Resiliens är kapaciteten hos ett system, vare sig det är en skog, en stad eller en ekonomi, att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas. Det handlar alltså om både motståndskraft och anpassningsförmåga samt om förmågan att vända chocker och störningar, som en finanskris eller klimatförändringar, till möjligheter till förnyelse och innovativt tänkande.”[2]

Med andra ord har ett resilient system en hög kapacitet att klara av förändringar och yttre hot, det kan ”bounce back” till ett stadie som är minst like bra och starkt som innan förändringen eller störningen. En anpassningsstrategi som har implementeras i vissa lokalsamhällen i Bangladesh är en övergång från att föda upp höns till att föda upp ankor har bidragit till en ökad resiliens mot klimatförändringarna. När monsunregnet kommer så överlever ankorna (duktiga simmare) och människorna har kvar en inkomstkälla tillika proteinkälla. Ett resilient system fortsätter att utvecklas. Ett system med låg resiliens klarar inte av förändringar och störningar och istället för en positiv och innovativ utveckling kan systems drivas till kollaps.

I resiliensbegreppet finns det en förståelse för att sociala och ekologiska system är sammankopplade och de behöver förstås i relation till varandra. Vad vi gör i ett system har effekter i ett annat. Det får aldrig glömmas och måste alltid tas i beaktning vid beslutsfattning.

Stockholm Resilience Centre ingår i det internationella forskarnätverket Resilience Alliance, vilket har publicerat en handbok för Resilience Assessments. Resiliance Assessment, eller resiliensanalys, är ett verktyg för att utvärdera ett systems resilienskapacitet och ta fram en strategi för att gå framåt. Det innebär en deltagarprocess där alla berörda intressenter och den samlade kunskapen utgör grunden för arbetet. Nedan följer en version av en resiliensanalys som användes vid en workshop med Eskilstuna kommun i samarbete med SRC.[3] Resiliensanalysen går igenom fyra frågeställningar:

Resilience of what? –> Resilience to what? –> So what? –> Now what?

Den första frågeställningen berör vilket system det är vi vill ska vara resilient, den andra handlar om vad det ska vara resilient mot (exempelvis klimatförändringar eller ekonomisk lågkonjunktur). Nästa steg, so what, innebär en analys av de potentiella effekter som en störning eller hot kan föra med sig. Det sista steget, now what, är vägen framåt. Man tittar på vilka existerande strategier för att stärka resiliensen som finns och vilka nya strategier behöver användas.

Resiliens är ett intressant och komplext koncept och ett blogginlägg har förstås svårt att göra det rättvisa. Men, se det här som en liten introduktion, en grundkurs. I vår strävan efter omställning till ett koldioxidsnålt och ekologiskt hållbart samhälle är det av stor betydelse att applicera ett resilienstänkande. Om vi inte gör det är risken stor att det fattas beslut som har allvarliga negativa effekter i andra system.

[1] http://www.resalliance.org/index.php/resilience

[2] Moberg, F. och H. Simonsen, S. Vad är resiliens? En introduktion till forskning om social-ekologiska system. Stockholm Resilience Centre

[3] Dokumentation från resiliens-workshop i Eskilstuna kommun. http://albaeco.wpengine.netdna-cdn.com/wp-content/uploads/2013/05/Eskilstuna_Resiliensanalys_2013.pdf 

Next Post:
Previous Post:
This article was written by

I am the citizen blogger in Stockholm, Sweden, and I am currently doing a Master in Environmental Science (Environment, Communication, and Politics) at Södertörn University in Stockholm. I have a Bachelor of Social Science in Development Studies and Sustainable Development, from Uppsala University. I am pursuing my dream and passion and I could never see myself not working with sustainable development. I love sloths, rust and old ships.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

CAPTCHA Image

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>