Diverging definitions

Diverging definitions

Blogpost in Swedish follows beneath! Inlägg på svenska följer. 

Readers, bear with me: this topic is quite likely more suitable for a thesis than a blogpost, but I will give it a go. During the 4th Informed Cities conference in Rotterdam researchers, civil servants, city planners and local actors came together to exchange knowledge and insights on transitions.

Listening to presentations, panel discussions, informal talks during the breaks and workshops, I could not help but to think about the definition(s) of transitions and how it matters. There are no real answers here, but I felt like I ought to raise the question.

Definitions vary and so does the application of them. An educated guess tells me that local transition initiatives, started by community members, are more likely to propose more holisitic, perhaps “radical”, transition activities (that typically go beyond technological fixes). Official initiatives by local governments or the like, need to fit in to the compartment of the political mandate and public legitimacy. Laws, rules, norms and the next election can narrow margins of action. Constituencies can be reluctant to any initiative or policy that appears to affect their lives in ways beyond technological changes. As one of the speakers at the conference reminded us: the city (and by association, the state) can get accused of social engineering and environmental fascism if it attempts to change behaviours. At the same time, that is what is needed. Decades of books on environmental issues all  claim that we (human beings, especially, but not soley, in the North) must change behaviours or any technological advances will just be lost to the rebound effect. We know this.

Diversity is good, desirable even. But when we meet like this, do we talk about different things? Are we even aware that we might be using the same word but mean different things? Can we accelerate our quest for a sustainable world if we don’t know what the person we are talking to, hears and interprets? As I said, diversity is good. We can and should learn from each other, we should enrich ourselves and our movements. One participant at the conference envisioned a public sector that would accept “daring challenges”, and to think big and creatively.

During the conference I visited the peninsula of Katendrecht for a workshop. Once a rough area and the home of dock workers, sailors, prostitutes and regular decadence, it is now being transformed into a welcoming and socially inclusive neighbourhood. Old houses were demolished and new ones built. In an old port storehouse seven entrepreneurs have set up shop, the Fenix Food Factory, offering meat, veggies, fresh bread, cheese, beers, cider and coffee. I learned that before the Fenix Food Factory only people with money would venture to Katendrecht for dinner. You needed a reservation and money.

This new space is dynamic, young, and hipster like with quality foods, often locally sourced and/or organic. The atmosphere was intriguing and fresh, it sure felt like the way of the future in some respects. However, the place appeared to lack a holistic and long term approach to environmental and social issues. What about heating, what about gentrification? No answers. To me this seemed more like social entrepreneurship in a great shape, rather than a sheer transition initiative. Or is it my definition of transition that is insufficient?

Where does this take me? I’m back at diversity. I dare say that we must talk about what we mean by transition, and when we do, we need to figure out how to create positive synergies between diverging definitions. In that way we might move near accelerations at the same time as we make use and stimulate different competencies and passions in society. Dare to be brave, dare to learn, dare to imitate when appropriate.


Kära läsare, en brasklapp här. Det här ämnet lämpar sig eventuellt bättre som en uppsats men jag tänker göra ett försök ändå. Inte ett försök till svar och lösningar, men ett försök till reflektion och samtal. Under konferensen 4th Informed Cities i Rotterdam möttes forskare, tjänstemän, stadsplanerare och lokala aktörer för att utbyta kunskap och erfarenheter om omställningsprocesser. Under konferensens två dagar lyssnade jag på intressanta presentationer, panelsamtal, och informella samtal under raster och workshops. Det slog mig att definitionerna av omställning är många och varierade, och att det måste ha betydelse för planering och genomförande.

Definitionerna varierar och det gör tillämpningarna också. Jag vågar gissa att lokala omställningsinitiativ är mer benägna att föreslå holistiska, kanske till och med “radikala” omställningsaktiviteter, vilka ofta sträcker sig längre än teknologiska lösningar.  En stadsdelsförvaltning eller kommun måste passa in i det politiska mandatet dess legitimitet. Lagar, regler, normer och det kommande valet kan förminska handlingsutrymmet. Valkretsar kan vara tveksamma eller motvilliga att acceptera initiativ eller policys som på något sätt verkar påverka deras liv rent strukturellt, bortom teknologiska förändringar. En av talarna på konferensen påminde oss om risken för en stad (och i förlängningen staten) att anklagas för att syssla med social ingenjörskonst och miljöfascism om en försökte påverka människors beteenden. Samtidigt vet vi att det är vad som krävs. Årtionden av forskning och böcker om miljöfrågor fastslår att vi (människor, framförallt men inte enbart, i Norr) måste ändra våra beteenden för annars kommer alla teknologiska framsteg att ätas upp av reboundeffekten. Vi vet det här.

Mångfald är bra, till och med eftersträvansvärt. Frågan är om vi när vi ses på det här sättet talar om olika saker när vi säger omställning? Är vi ens medvetna om att vi kanske använder samma ord men talar om olika saker? Är det möjligt att accelerera arbetet för en hållbar värld om vi inte är medvetna vad personen vi talar med egentligen hör? Men som sagt, mångfald är bra. Vi kan och vi borde lära av varandra, berika oss själva och våra rörelser. En deltagare på konferensen fantiserade om en offentlig sektor som antog mer modiga utmaningar, svårare utmaningar (omställningsutmaningar).

DSC_0033

Fenix Food Factory

Under konferensen anordnades flera workshops runt om i staden, med syfte att visa på hur Rotterdam ställer om. Jag besökte hamnområdet Katendrecht, ett tidigare ruffigt område som utgjorde hem till hamnarbetare, sjömän, prostituerade och allmän dekadens. För något årtionde sedan påbörjades arbetet med att rusta upp området. I ett gammalt hamnmagasin huserar idag sju entreprenörer i en stor, öppen lokal som de kallar Fenix Food Factory. Här kan en köpa kött, bröd, ost, kaffe, grönsaker, cider och öl. En kan sätta sig ner för en fika och insupa den härliga atmosfären. Vi fick höra att före deras etablering var Katendrecht bara ett utflyktsmål för personer med mycket pengar och bordsreservationer på trendiga restauranger. Nu är alla välkomna och social inkludering är en viktig del av entreprenörernas målbild. Spännande, nytt, fräscht, hipsteraktigt, men ändå verkade det som att stället saknade en riktigt holistisk plan för att främja ekologisk och social hållbarhet. När frågan om gentrifiering lyftes antyddes det att det inte fanns med i kalkylen. Lite mer socialt entreprenörskap än omställningsinitiativ kanske. Eller är det kanske min definition av omställning som är ofullkomlig?

Var har detta sammelsurium av tankar lett mig? Tillbaka till mångfalden.  Vi måste vara öppna med vad vi menar när vi säger omställning, och när vi vet vad alla som deltar menar så behöver vi skapa positiva synergieffekter utav dessa olika definitioner. På så sätt kanske vi närmar oss accelerering av omställningsprocesser samtidigt som vi stimulerar och tar till vara på olika kompetenser och passioner som finns i samhället. Våga vara modig.

Next Post:
Previous Post:
This article was written by

I am the citizen blogger in Stockholm, Sweden, and I am currently doing a Master in Environmental Science (Environment, Communication, and Politics) at Södertörn University in Stockholm. I have a Bachelor of Social Science in Development Studies and Sustainable Development, from Uppsala University. I am pursuing my dream and passion and I could never see myself not working with sustainable development. I love sloths, rust and old ships.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

CAPTCHA Image

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>