Envisioning the future

Envisioning the future

The ARTS arts competition turned into an arts experiment here in Stockholm. As the planning went on the Stockholm team came to the conclusion that a competition wasn’t the right recipe for success.

Acknowledging that they, as researchers, hold no answers to who is “right” in art, and that art is a process and thus should be encouraged as such. I had the fortune of listening in to the five chosen artists last week, all dealing with human and societal relations to nature and the environment, in different and unique ways. It is so difficult for me to account for each and every art project that was presented to us, to me it is almost like translating a book. Lots of meaning and spirit gets lost in the process, but I will attempt a short summary and share a reflection or two.

The role of art in transition processes takes on a different shape in different local contexts. We need to redefine our roles and adapt to the new society that we must create. Art plays a role here – a visionary and communicative role. Artists are typically pretty good at handling uncertainties and complexities, something that scientists are struggling with on a daily basis. My own experience says that art creates a bit of leeway where people can interact, be inventive and go nuts if necessary.

The artists on stage took us through the possibilities of a speculative reality, to a planned, yet unplanned walk in nature that allows the wanderer to contemplate hers or his presence and connection to nature and the world. I learned that there exists a taboo within the art world that dictates that art should not be produced with a utilitarian motive, but rather be driven by the creative process in and of itself. As an outsider to the art world, it seems rather petty to exclude and shame people like that. If it is possible to use art for the greater good, why not do it? If one is happy to create for the sake of creating, then so be it. If one is determined to use art for, say the acceleration of transition processes, then so be it. My understanding is that there are just as many ways of doing art as there are of perceiving art, and no-one have the right to interpret and dictate what is right and wrong. Sure, the artist can always write a few words on the meaning and/or intention of the piece, but the observer is free to fantasize and take it further. I should point out that this (the taboo) was not the opinion of any of the artists, but an observation of the field they are working in.

The sustainable world that we are in urgent need of demands a new narrative of how to be a modern human being in a modern world. We need visions and images of what the world could look like. We need to reconnect – to humans, to animals, to plants, and to nature overall. Art has many communicative advantages, one of which is that it does not exclude people that are illiterate or people that don’t know the language. It always starts a process within the observer, sometimes a process of irritation due to the inexplicable meaning, and sometimes it is a process of intense involvement, empowerment and visionary thinking. For example, I had never heard about biosynthetic possessions before, not even thought of the possibility. Visit Linnea Våglund’s website for more information (link below)!

Please do visit the websites of the differents artists and ponder what art means for you and your transition process. If you are in Stockholm, make sure to head over to Färgfabriken and the exhibition Experiment Stockholm (ends November 29th). To me it is a great example of the role art plays in my world – envisioning the future, helping me think about what is possible. 

The artists: Malin Lobell – Linnea Våglund – Victoria Brännström Maja Svensdotter – Katarina Klingspor Ekelund


När ARTS utlyste en konsttävling var tanken att det skulle koras en vinnare i varje region, kutym i tävlingar. Samtidigt är en av grundbultarna i ARTS och den forskningen som bedrivs, flexibilitet och när teamet i Stockholm spånade kring tävlingens eventuella utformning genomgick idén som en slags organisk förvandlingsprocess och ut på andra sidan kom ett konstexperiment.

I förra veckan lyssnade jag på de fem utvalda konstnärerna då de berättade om sina konstprojekt, alla relaterade till mänskliga och samhälleiga relationer till naturen och miljön på sina egna, unika sätt. Jag kan inte redogöra i detalj för samtliga konstnärers konstprojekt, men jag försöker att ge en övergripande förståelse och en reflektion kring konstens roll i omställning till hållbar utveckling.

Konstens roll i omställning till hållbar utveckling ser olika ur i olika kontexter, men genomgående är nog att vi behöver omdefiniera våra roller och anpassa oss till det nya samhälle som vi behöver skapa och här har konsten betydelse. Det poängterades att konstnärer är särskilt bra på att hantera osäkerhet och komplexitet, två faktorer som forskare ständigt brottas med. Jag kan ofta uppleva det som att konst kan lägga ribban högt och så vågar gemene hen att närma sig.

Vi i publiken fick exempel på hur man genom konst kan föreställa sig en spekulativ verklighet och alla möjligheter som medföljer, hur ett konstinitiativ kan ta en på en upptäcktsfärd i naturen där ens närvaro och samhörighet kontempleras, till hur det inom konstvärlden finns ett slags tabu mot ”nyttig konst”, konst som kan tänkas vara något mer än bara skapande. Det är i min mening småaktigt att resonera så, generellt sett. För en konst-outsider känns det småaktigt att inom konstvärlden eventuellt begränsas av konstnärskollegors definition av konst och konstens syfte. Om det nu går att använda sig av konst för ett större syfte än ens egen skapandeprocess, kan inte det vara väldigt bra? I denna omvandlingens tid, där vi så desperat måste accelerera omställningen till ett hållbart samhälle, är det inte rätt att låta enskilda konstnärer själva definiera sina syften och tillvägagångssätt? Jag vill understryka att det här (tabuet) inte var någon av konstnärernas åsikt utan en observation av deras verksamhetsfält.

Den hållbara värld vi behöver skapa kräver ett nytt narrativ, nya visioner och bilder av vad det innebär att vara människa. Vi behöver återkoppla, återuppta kontakten med vår omvärld – människor, djur och natur. Konst har en kommunikativ styrka i att den är tillgänglig för nästan alla, den sätter igång tankeprocesser i alla åskådare. Det kan vara processer av irritation på grund av att konsten känns oförklarlig, det kan vara processer av intensivt engagemang och positiva visioner. Det finns en styrka i konst, en styrka som kan stärka både individer och samhällen.

Besök gärna konstnärernas hemsidor och fundera över vad konst betyder för dig och din omställningsprocess. Konstnärerna är: Malin Lobell – Linnea Våglund – Victoria Brännström – Maja Svensdotter – Katarina Klingspor Ekelund Vill även passa på att säga: Missa inte utställningen Experiment Stockholm som visas på Färgfabriken till och med den 29 november. Här har ni en utställning som för en diskussion kring ett bättre utformat Stockholm, ett Stockholm som tacklar nutida och framtida utmaningar.

Next Post:
Previous Post:
This article was written by

I am the citizen blogger in Stockholm, Sweden, and I am currently doing a Master in Environmental Science (Environment, Communication, and Politics) at Södertörn University in Stockholm. I have a Bachelor of Social Science in Development Studies and Sustainable Development, from Uppsala University. I am pursuing my dream and passion and I could never see myself not working with sustainable development. I love sloths, rust and old ships.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

CAPTCHA Image

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>